Fjällnäsfår är en rest av det allmogefår som var vanligt i norra Sverige.
Ursprungsdjuren kommer från Gunhild Stålnacke, Fjällnäs, Lappland. Byn ligger mellan
Kiruna och Nikkaluokta. Gunhild Stålnacke flyttade till byn 1952 och träffade då sin
blivande make. Som nygifta fick paret några får och en kvigkalv. Fåren var av den typ
som fanns i grannbyarna och som kallades "kortstumpefår" efter sina korta svansar.

Fåren fick klara sig själva under vår och sommar i den fjällnära skogen och samlades in
under hösten då höbärgningen var avklarad för att ges möjlighet att beta återväxten.
Den kraftiga och slitstarka ryaullen användes för att sticka bruksplagg såsom vantar,
sockar, tröjor och varma underkläder som behövdes för det dagliga livet med hårt
skogsarbete, renskötsel och som skydd för den stränga och kalla vintern. Vadmalen
var mycket viktig, både för de bofasta och för samerna. Givetvis tog man också tillvara
skinnen till olika ändamål såsom fårskinnsfällar som ofta syddes ihop vid fotändan till
en sovpåse som var mycket vanligt hos samerna. Man har jämfört lokala hundraåriga
fårskinnsfällar med dagens Fjällnäsfår och har då konstaterat att ullen ser identisk ut i
både färgton och textur.

Fåren har ett robust utseende,även om de är ganska små med kroppar som är korta
och kompakta, anpassade till ett kallt klimat. Tackorna väger ca 30-40 kg och
baggarna ca 30-50 kg. Mankhöjden är i medeltal 57 cm hos tackor och 63 cm hos
baggar. De får ett eller två lamm och kan lamma två gånger per år.

Fjällnäsfåren är vita med en gulton i ullen eller vita med svarta eller grå tecken. Under
hösten och vintern kan fåren ha mörka huvuden med ljus mule men på sommaren
bleknar de till vitt. En del lamm är rådjursfärgade vid födseln men bleknar till ljust
kopparfärgade.

Ullen är av ryatyp med varierande längd och lockighet men har mer bottenull och
kortare täckull än ryafåret. Täckhåret har en vacker glans och bottenullen en mjuk och
fin lyster. Tidigare förekom även så kallad "tyskull" hos en del får. Baggarna har ofta
man med längre och grövre ull, även tackorna uppvisar man men den är inte lika tydlig
som hos baggarna. Tackorna är kulliga och baggarna är kulliga eller har "lätta" horn.

Fjällnäsfåren har en stark flockkänsla och är mycket vaksamma mot faror, både från
land och från luften. Det finns alltid djur som håller vakt då andra betar och vid flykt är
fåren samlade i grupp. Enligt traditionen har fåren fått klara sig själva under
sommarhalvåret och har därmed utvecklats till en väldigt tålig allmogeras.

Fjällnäsfåren bevaras i genbank av Föreningen Svenska Allmogefår sedan 2011.

Genbanksansvarig

Malin Eriksson
070-690 42 06
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Genbanks ansökan kan skannas in och mejlas till
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.
Eller postas till:
Malin Eriksson
Arvidsjaurvägen 880
946 40 Svensbyn